Ambassaden

Idag 18/6 var det dags att åka till den amerikanska ambassaden för att fixa visum. Efter att ha dygnat och ja, jag har ju mått bättre i mina dagar, kom jag till ambassaden strax innan 8 och ställde mig i kö med resten av Afs-studenterna. Carro hade även tid där idag så hon hoppade in i kön med oss! Där stod vi i kanske en timme innan man en i taget fick gå igenom säkerhetskontrollen. De kollade fotsulorna på en till och med! Mobilen fick vi lämna in och all annan elektronik. Sedan kom vi in i ett rum där vi spenderade ytterliggare en timme. Där lämnade man fingeravtryck, alla papper och svarade på några enkla frågor. Självklart hade jag på vägen tappat ett foto jag var tvungen att ha och Estelle hade glömt ett papper, men de var inte så hårda som man tror! Vi ska skicka in det i efterhand istället. Hade räknat med betydligt längre väntetid men det gick mycket fortare så jag och Carro gick och åt lunch och hängde lite. En bra dag helt enkelt och jag slocknade i 4 timmar på en gång när jag klev innanför dörren haha, men all trötthet var lugnt värt. Gårkvällen på Linneas land var Så himla bra på alla sätt. Sådana kvällar ger mig bara ännu mer panik och ångest. Usch vill inte lämna allt och alla. Men idag på ambassaden kom lite av spänningen och längtan till att åka tillbaka igen, tur det!


Förberedelseläger

I helgen 15-16/6 var jag på Afs förberedelseläger på Bosön med ett femtiotal andra ungdomar som reser med Afs i år. De flesta skulle precis som mig, åka till Usa men några skulle till Filippinerna, Costa Rica, Mexico och Kina! Varför valde jag inte något sådant coolt?
Under helgen hade vi föreläsningar, övningar och många disskussioner om allt vad utbytesåret kan innebära, både det praktiska som regler samt det psykiska, hur vi kan reagera och känna. Det var en hel del blandade känslor! Alla ledare och alla ungdomar var hur trevliga som helst och det känns skönt att ha flera som kommer gå igenom samma sak och som man kan ha kontakt med därborta!


PANIK

Just nu har jag panik. Vad i helvete har jag gett mig in på. Om 64 dagar åker jag. 6 4 D A G A R. Jag vill inte längre. Vill inte lämna min familj. Vill inte lämna mina vänner. Vill inte lämna min klass. Vill inte lämna någonting. Allt är så bra just nu. Förstår ni ångesten jag har?