Goodbye Sweden
Vaknade efter några få timmars sömn och tog en dusch och åt lite frukost. Tänkte att "det här är sista gången på ett år som jag duschar hemma, sista gången jag äter frukost" men man förstår det inte. Det känns så konstigt och overkligt. Jag sa hejdå till Magnus och kramade Estelle för sista gången, förstod det fortfarande inte. På Arlanda stod vi länge i kö men det gjorde ingenting alls, Nathalie, Kasper, Carro, Julle, mamma och pappa var med mig så jag ville inte att tiden skulle gå. Efter många tårar och kramar var det dags. Att vända sig om och veta att du lämnar människorna bakom din rygg för ett helt år är det jobbigaste jag varit med om. Och fortfarande kunde jag inte förstå att allt var på riktigt.
I säkerhetskontrollen mötte jag Edvin som är en annan AFS-student som också skulle till Chicago! Sedan mötte vi de 6 andra vid gaten och vi klev ombord. Vi satt alla samlade så det kändes jätteskönt och alla är hur trevliga som helst! Såg på film och sov nästan hela resan så den gick oerhört fort. Så efter lite mer än 8 timmar landade vi i Chicago. Det var 31 grader och strålande sol, kände mig så dum i mina jeans och alla lager av tröjor och jackor...Immigrationkön var lång men det gav oss tid att prata om allt som väntar oss så det var inte alls farligt! Vi möttes av AFS och lämnade vårt bagage och gick och köpte mat på donken. Första hamburgaren i Usa check!
Efter att ha mättat magarna sa vi hejdå till två av oss svenskar och vi andra begav oss till ett uppsamlingshotell. Där bjöds det på mat och vi träffade många andra AFS-studenter från världens alla hörn. Efter mer mat och fler timmar klev jag och Joakim tillsammans med ett fåtal andra studenter på en buss som skulle ta oss till Detroit. Resan tog 6 timmar(!!!) och bestod av prat, sömn, prat, sömn, ont överallt, försök till sömn osv, ni förstår! Klockan 1 amerikansk tid var vi äntligen framme på hotellet och jag och två tyska tjejer fick vårt rum och efter lite information slocknade vi. Jag hade fortfarande inte förstått att allt var på riktigt.
Idag under dagen har vi fått mer information om det kommande året och på eftermiddagen var det dags att bli upphämtade av värdfamiljerna!
Min familj kände jag lätt igen när det klev in i lobbyn och vi kramades och redan då kände jag att det här kommer bli så bra! Jag sa hejdå till de 12 andra studenterna och jag och Clara (ena tjejen från Tyskland) bestämde att vi snart skulle ses igen eftersom att vi kommer att bo hyfsat nära varandra! Sedan åkte jag och min familj till restaurangen Red Lobster för att träffa Daves stepsister och stepmum och äta middag tillsammans. Åt världens godaste shrimps och allt kändes så amerikanskt! Efter det åkte vi till en liten marknad och kikade runt för att sedan åka till det som ska vara mitt hem för ett år. Så fort vi kommit ur bilen ville Kyra och Diam visa mig allt. De är världens sötaste ungar! Och hundarna, katterna och chinchillan är det gulligaste jag sett, de är så lekfulla och keliga. Även hönsen och tuppen kan man klappa! Vi hoppade studsmatta, plockade päron och de fick sina presenter. De älskade allt! Mamma du hade rätt, Diam sover i sin fotbollströja ;) Kyra packade upp alla mina saker, vek alla kläder och hängde upp mina klänningar, hon e ju så söt! Sen ville hon kolla på film med mig och Diam i mitt rum (ja jag har en egen teve!). Nu har de gått och lagt sig och jag och Nicole och Dave har kollat på teve och pratat och nu kröp jag precis ner. Imorgon ska vi på bröllop! Har inte känt av någon jetlag, så skönt! Men måste sova nu för vill vara pigg imorgon, hoppas allt är bra där hemma! Vi hörs snart igen! Goodnight
Kommentarer
Trackback